EkonomiZonen.se

Förhoppningsvis går det bättre för mig i höst, än vad det gjort för HQ Bank. Bloggen har varit lite vilande eftersom jag känt att jag inte kunnat tillföra så mycket, men på grund av att jag numer bor själv och därför helt sköter ekonomin på mina villkor så kanske jag finner mer motivation att hålla bloggen levande.

Har också klurat ut att jag klarar mig utan studielån det kommande läsåret tack vare att jag valt att minska min buffert och hålla mig strikt till 7500kr per månad (vilket är vad en student får ut i lån+bidrag 10 månader om året). Planen lyder i att försöka få tag på ett extrajobb under studierna och att ha ett sommarjobb under de studiefria sommarmånaderna, genom detta lämnas bufferten orörd. Skulle det inte finnas någon möjlighet till extrajobb finns det utrymme att plocka samma summa som CSNs lånedel varje månad från bufferten. På så sätt får jag samma ekonomi som en student som inte arbetar extra samtidigt som jag undviker att skuldsätta mig.

Det finns å andra sidan de som hävdar att den ekonomiskt mest lönsamma lösningen är att ta fullt lån, lägga dessa i indexfonder som t ex Avanza Zero och kallt räkna med att avkastningen är högre än räntekostnaden, men för mig är känslan av att slippa vara skuldsatt en större trygghet än några extra hundralappar i plånboken efter 5 år.

När den här nya omställningen i min ekonomi har lagt sig, jag har bott in mig och ekonomin stabiliserat sig har jag en förhoppning om att testa den taktik jag lästa om i en av de alla bil-miljonär-böckerna. Taktiken är i sin enkelhet genial och den går igen i alla böckerna. Lägg undan pengar i början av månaden, då kommer du undermedvetet känna dig fattigare och inte spendera de pengarna, investera sedan i antingen indexfonder utan avgift och i investmentbolags aktier. Det är något jag hoppas kunna testa framöver, fördelen mot att själv aktivt förvalta en portfölj är att någon annan gör jobbet åt dig utan några avgifter. Passar mig perfekt eftersom jag märkt att jag inte har intresset av att aktivt förvalta min aktieportfölj, jag följer index ungefär då kan jag lika gärna följa index exakt.

Sedan finns min akilleshäl. Jag äter inte dyrt, jag festar som de flesta andra studenter, jag har fått tag på ett billigt boende MEN jag kan inte låta bli att ha en bil. Det är för mig både ett intresse och en frihetskänsla. En känsla som kostar mig 300kr i månaden i försäkring, 200kr i månaden i skatt, 300kr i parkeringsavgift plus bensin, reservdelar, slitdelar, besiktning och andra småutgifter som tillkommer. Jag betalar alltså knappt 10 000 kr i fasta avgifter varje år för en bil som är värd  2-3000 kronor.  Nu har jag erkänt. Det är första steget till rehabilitering säger de på många avgiftningsenheter, har jag hört.

/F

Då var det dags att författa några rader. Känner mig bitvis skyldig som inte ägnat min ekonomi den uppmärksamhet den behöver för att motivera den här bloggen men livets intressen varierar och på sluttampen av det gamla året hade jag nog med att räkna pengar på skoltid så fritidspengaintresset blev lite lidande.

Som tur är har jag haft möjligheten att arbeta några dagar nu när gamla synder fått CSN att införa ett stop på pengatillförseln. Är det inte ironiskt så säg, en blivande ekonom som blir av med sina pengar… Men jag klarar mig, så får anse att jag har haft viss framförhållning ändå.

Nyårslöftet ekonomimässigt blir att fokusera mer på att få igång reklamintäkterna på mina webbplatser samt att fylla alla domäner jag köpt med ett innehåll jag är nöjd med istället för att köpa fler domäner. Enda domänköpen i år blir en blogg om ett fordon jag råkar vara intresserad av och en bildsida till.

Målet blir att få in 2500kr i månaden på webbplatserna, men jag är nöjd om jag når 1000kr. Främsta inkomsterna blir troligen från Adsense men jag måste finna alternativ för att inte ha alla ägg i samma korg så att säga.

Självdisciplin kommer att krävas framför allt vårterminen då jag har planerat in mycket studier samtidigt som jag behöver arbeta och vill ägna mina hobbys viss tid. Men det ska gå, det gäller att hitta motivationen och det är roligt att klara sina tentor samtidigt som man har ett socialt liv vilket bör vara motivation nog.

Hoppas ni som läser detta också har fått en nytändning i och med det nya året, som skall fyllas med minnen, roliga upptåg och de obligatoriska sakerna som lyckat arbete och lyckade studier. God fortsättning!

Satt i en konversation med en vän för ett par dagar sedan när han sa något som jag gillade.

Hans råd för att hinna med de projekt man borde prioritera men inte riktigt finner motivationen till själv var att skaffa sig uppdragsgivare, ett ansvarsområde eller liknande. Det vill säga att sätta sig själv i den situationen där folk förväntar sig att man tar tag i och genomför saker. Att skaffa sig en plugg/gym/promenad-kompis för att komma ut eller komma igång med studierna och få en rutin. Eller att gå med i en förening t ex engagera sig i en tidning för att lära sig layout, foto etc.

Kort tips, men tyckte det hade en poäng!

Ohh yes så är det, att handla med kort är så smidigt.

Slippa ta ut kontanter
Det finns alltid där och jag betalar den summan jag ska, utan att behöva få en massa småpengar och kontanter som ändå aldrig går till annat än godisbitar, tidningar eller krimskrams. Att dessutom slippa stå i kön till bankomaten en regnig höstdag är skönt.

IKEA
Därför blev jag väldigt glad när jag såg att IKEA har infört kassor med endast kortbetalning. YES! Helt i min smak. Det går snabbare att handla, kön är kortare för alla pensionärer står i kontantkön och när jag dragit kortet behöver jag inte vänta på att få växel tillbaka.

Koll
Att jag med min begränsade ekonomi dessutom får upp en lista på min internetbank över månadens transaktionen gör att det är lätt att föra budget och svårare att missa utgifter!

Rånrisk
Om allmänheten inte gick runt med kontanter på sig skulle personrånen och väskryckningarna minska, kanske inte sluta helt då mobiltelefoner och mp3-spelare fortfarande är värdefulla men jag tror vetskapen om att man inte kan komma över pengar skulle avskräcka en hel del småtjuvar.
Dessutom skulle inte värdetransporter ske lika ofta och butikerna skulle ha mindre summor i dagskassan, alltså minskad rånrisk även där.

Motarbetas av bankerna
Tyvärr är korthandel något som motarbetas av bankerna. Jag kan inte förstå hur det skulle vara billigare för banken att hantera kontanter än  ettor och nollor. Om bankerna kostnadsfritt tillhandahöll kortbetalsystem till butikerna skulle inte de behöva ta ut en extra avgift för kortköp och det skulle bli en vana att handla allt med kort. Jag har inte några kontanter på mig alls vanligtvis, utan handlar allt med kortet.
Det vill säga, när det inte är någon extra avgift. Men det är inte bara butikerna som får betala för att använda korten, även vi bankkunder får snällt pröjsa för våra kort. Årsavgiften borde avskaffas.

(Återvinner igen, visst är det härligt?)

Hur mycket skall man avstå för att hålla på sin ideologi? En känslig fråga för vissa och själv är jag lite kluven.

Fick Veckans Affärer idag och de rekommenderar aktieköp i ett oljebolag med motiveringar både för kort och lång sikt vilket känns lockande.

Tyvärr strider det lite mot min ideologi att satsa på olja. Förnyelsebar energi, lokalproducerad el med solceller och vindkraftverk är vad hjärtat vill, men hjärnan vill bara ha pengar. Hur långt ska man gå från sina idéer för att öka sitt kapital? Är det mer samvetsenligt om man återinvesterar vinsten (i det här fallet) i miljöprojekt? Vad är ditt pris?

Jag kom att tänka på en sak här om dagen, hur många rollspelsföreningar är egentligen endast skapade för att plocka ut bidrag?

Jag har själv varit engagerad i föreningsliv inom helt olika “branscher” och bidragssystemen varierar något otroligt. Pratade med den bidragsansvarige i en ponnyklubb och hon berättade om hur man sökte bidrag hos kommunen, vilket inte helt oväntat var en tidskrävande djungel. Likadant för scouterna i samma kommun där den ansvarige lägger en helg endast till pappersskyffling varje gång det är dags för bidrag.

Däremot finns det ett undantag, nämligen för rollspelsintresserade. Genom Sverok får man enkelt bidrag för alla föreningar med minst fem medlemmar. Åttio kronor per medlem och två tusen i verksamhetsbidrag. Inte mycket pengar för en anställd vuxen med de ekonomiska ramar som man har när lönen rullar in varje månad men för en ungdom som vill dryga ut sina 1050kr/månaden kan bidragsfiffel verka lockande. Om vi tar ett tankeexempel hämtat från verkligheten;

I en fritidsgård sitter ett gäng grabbar och funderar över hur man ska förbättra ekonomin, plötsligt får en av dem en lysande idé enligt honom själv. De fem ska gå ihop och bilda en förening och anordna ett LAN-party i fritidsgården. Sagt och gjort skrider de till verket och lyckas låna både utrustning och lokaler, genom lite tur och fiffiga kontakter så har de nu eliminerat alla utgifter. Affischer klistras upp och alla 75 biljetter säljs för 50kr stycket. Lanet blir en succé och även kiosken går bra. Efter städning och räknande har de fått ihop en tusenlapp från kiosken, 3750kr från inträdet och eftersom man var tvungen att bli medlem i föreningen för att vara med på lanet så kan de dessutom inkassera åtta tusen från Sverok. Det ger dem 2500kr var att röra sig med, varav en del måste redovisas eftersom det egentligen är föreningens pengar. Det fixas lätt med lite inköp av datorsaker, vinster till nästa lan-party och en flexibel revisor.

Här ser vi duktiga unga entreprenörer som genom nytänkande och driftighet har tjänat en hacka, med bara ett problem. Det hela är olagligt, bedrägeri, moraliskt fel och inte så snällt mot föreningens nya medlemmar. Alltså har vi ett system som inte fungerar, men vems fel är det?

Är det ungdomarna som såg chansen och tog den, trots att det egentligen är fel?
Eller är det det system som tillåter detta snyltande?

Jag personligen tycker att det är för enkelt att få bidrag till Sverokföreningar, eller rättare sagt att det är för lätt att få bidrag till fuskande föreningar. Självklart ska det vara enkelt för hederliga föreningar, men tyvärr verkar det som att ett system som är enkelt att använda också är enkelt att fuska med.

Detta är ett återvunnet inlägg från Ekonomizonens början, men jag finner det värt att ta upp igen! /Fredrik

DI.se skriver om att nu är det inte bara knarkare som knarkar utan även högutbildade. Men vänta nu! Är inte den som knarkar en knarkare oavsett utbildning och jobb? I ärlighetens namn trodde jag vi alla hade passerat det stadiet.

De senaste fem till tio åren har drogmissbruket spridit sig från vanliga knarkare till mer högutbildade människor som tjänar stora pengar.

Det är ett problem med knark på arbetsplatser, det är problem med sprit, misskötsel, mobbning och frånvaro på arbetsplatser med. Men det gäller alla arbetsplatser och alla problem. Jag har svårt att tro att en amfetaminpåverkad busschaffis är mindre farlig än en lika påverkad slipsnisse på ett kontor banktjänsteman.

Att dessutom bara drogtesta vid nyanställningar låter väldigt ogenomtänkt. Jag tror att företagen skulle få bättre genomslag ifall de drogtestade slumpvis valda anställda oavsett position och anställningstid.

Läs själv artikeln: Kokain het drog hos finansfolk