EkonomiZonen.se

Det verkar råda något av en sopkonflikt i den kungliga huvudstaden, eller som media säger ”totalt kaos”. (Totalt kaos är nog det mest använda ordet i den senaste månadens dagstidningar, oavsett ämne.) Konflikten grundar sig på att en entreprenör har ändrat löneavtalen från ackord till fast månadslön vilket leder till att ”gubbarna” kommer förlora ett par tusen i månaden, det vill säga hamna precis under 30 000 kronor i månadslön. Som straff kommer de börja följa lagen.

Tänker inte kommentera grundlönen mer än att jag troligen också skulle vilja ha bra betalt för ett så påfrestande jobb. Det är lagligheten som jag hänger upp mig på.

Att ha en tyst överenskommelse mellan anställd och arbetsgivare om att göra lite mer mot en viss motprestation (lön, uppskattning, annan förmån) finns på vissa arbetsplatser och bygger på förtroende. Att den anställde vet att ett bra jobb är högre prioritet hos arbetsgivaren än ett billigt jobb. Som exempel jobbar jag gärna över när det krävs så länge jag har stämpelklocka och får ut extra lön för den extra mödan, något som sopåkarna också verkar ha fått tidigare.Men nu ändrades spelreglerna och motdraget från åkarnas sida blev att de gör sitt jobb utan att göra något extra.

Det måste utifrån detta anses att entreprenören har skjutit sig själv i foten ordentligt när de så totalt blåser bort all form av arbetsvilja hos sina anställda genom att ta bort belöningen men fortfarande räkna med att de anställda skall göra något extra. Att när det krävs använda sig av arbetsmiljölagen är ett bra verktyg för att slippa fackliga stridsåtgärder (något som för övrigt borde förbjudas, men mer om det i ett senare inlägg).

Normalt är jag av uppfattningen att om inte arbetsvillkoren passar får den anställde skaffa ett annat arbete, men i detta fall då entreprenören ensidigt ändrat ett löneavtal är det så fult spel att jag ger sopåkarna mitt stöd.
För övrigt borde fler företag ha ett synsätt där de anställda behandlas så att de vill arbete, inte att de måste arbeta.

Läs själv artikeln i DN.

Även i bloggsvären är reaktionerna många, bland annat hos Markus Ketolainen, Trixie, Annan, Röda Malmö och Ann Helena Rudberg. I mångt och mycket är alla eniga men har helt olika motivering varför och det är vad som är så kul med bloggar. Några ser det som klasskamp ala 70-tal (suck…), andra ställer sig frågan om inte de enda som drabbas är tredje man, dvs slutkunden. Någon irriterar sig över att ha läst på högskola och ändå ha lägre lön (tips, byt jobb istället för att bara säga att du ska det!).

Skatteverket är verkligen underbara ibland. Fick ett besked att jag var skyldig pengar, som skulle förräntas om jag inte betalade. Min totala skuld uppgick till 1, en, one, en svensk krona. Beskedet kom i ett postat brev innehållande två tjocka blad i färglagt papper, vad har inte det kostat att skicka ut?Och vad kostar transaktionen och administrationen av min betalning om jag väljer att göra en?

Även om systemet till stora delar är automatiserat är jag säker på att den totala kostnaden för enbart tryck och utskick av beskedet kostade mer för pappa staten än min skuld. Varför inte göra så att alla skulder som ändå inte måste betalas (för närvarande allt under 100kr) är skattebetalarens ansvar att ta reda på. Om man anser att räntan på <100kr skuld är en för stor kostnad anser jag att det är ens eget ansvar att logga in på skatteverkets hemsida och kontrollera.

Skatteverket borde bli som CSN, all komunikation sköts vanligtvis digitalt men med möjligheten att nyttja andra medier. Det borde spara en hel del pengar, kan transportstyrelsen spara 70 miljoner på att slopa skattemärket på våra bilar kan andra myndigheter och spara ihop lite pengar som vi kan använda till skattesänkningar och skola, vård och omsorg (vilket bör vara grundstenarna för samhället).