Höst och egen ekonomi
Förhoppningsvis går det bättre för mig i höst, än vad det gjort för HQ Bank. Bloggen har varit lite vilande eftersom jag känt att jag inte kunnat tillföra så mycket, men på grund av att jag numer bor själv och därför helt sköter ekonomin på mina villkor så kanske jag finner mer motivation att hålla bloggen levande.
Har också klurat ut att jag klarar mig utan studielån det kommande läsåret tack vare att jag valt att minska min buffert och hålla mig strikt till 7500kr per månad (vilket är vad en student får ut i lån+bidrag 10 månader om året). Planen lyder i att försöka få tag på ett extrajobb under studierna och att ha ett sommarjobb under de studiefria sommarmånaderna, genom detta lämnas bufferten orörd. Skulle det inte finnas någon möjlighet till extrajobb finns det utrymme att plocka samma summa som CSNs lånedel varje månad från bufferten. På så sätt får jag samma ekonomi som en student som inte arbetar extra samtidigt som jag undviker att skuldsätta mig.
Det finns å andra sidan de som hävdar att den ekonomiskt mest lönsamma lösningen är att ta fullt lån, lägga dessa i indexfonder som t ex Avanza Zero och kallt räkna med att avkastningen är högre än räntekostnaden, men för mig är känslan av att slippa vara skuldsatt en större trygghet än några extra hundralappar i plånboken efter 5 år.
När den här nya omställningen i min ekonomi har lagt sig, jag har bott in mig och ekonomin stabiliserat sig har jag en förhoppning om att testa den taktik jag lästa om i en av de alla bil-miljonär-böckerna. Taktiken är i sin enkelhet genial och den går igen i alla böckerna. Lägg undan pengar i början av månaden, då kommer du undermedvetet känna dig fattigare och inte spendera de pengarna, investera sedan i antingen indexfonder utan avgift och i investmentbolags aktier. Det är något jag hoppas kunna testa framöver, fördelen mot att själv aktivt förvalta en portfölj är att någon annan gör jobbet åt dig utan några avgifter. Passar mig perfekt eftersom jag märkt att jag inte har intresset av att aktivt förvalta min aktieportfölj, jag följer index ungefär då kan jag lika gärna följa index exakt.
Sedan finns min akilleshäl. Jag äter inte dyrt, jag festar som de flesta andra studenter, jag har fått tag på ett billigt boende MEN jag kan inte låta bli att ha en bil. Det är för mig både ett intresse och en frihetskänsla. En känsla som kostar mig 300kr i månaden i försäkring, 200kr i månaden i skatt, 300kr i parkeringsavgift plus bensin, reservdelar, slitdelar, besiktning och andra småutgifter som tillkommer. Jag betalar alltså knappt 10 000 kr i fasta avgifter varje år för en bil som är värd 2-3000 kronor. Nu har jag erkänt. Det är första steget till rehabilitering säger de på många avgiftningsenheter, har jag hört.
/F
Andra tycker…