EkonomiZonen.se

Det finns flera sidor på nätet där man som konsument kan gå in och recensera olika företag, ett av dem är HittaButik.se och det roliga med just dem är att det står om butiksägaren själv har kommenterat sin butik.

Bra kan tyckas, men att ge feedback till kunder verkar inte vara allas högsta prioritet. Något som verkar vara vanligt är däremot att låsas vara kund och istället ge sig själv goda recentioner. Några jag inte skulle handla från på nätet är bland annat Faceplate, Maria Nyckelpiga och hero4kids.

Systemet är inte jätteavancerat, så de butiksägare som går hem och skriver istället för att skriva på kontoret åker inte dit, men när jag såg länkarna på ett webbforum var de lite kul att skratta åt. Även om man egentligen borde bli mer arg än glad över fusket.

/C

Jag kom att tänka på en sak här om dagen, hur många rollspelsföreningar är egentligen endast skapade för att plocka ut bidrag?

Jag har själv varit engagerad i föreningsliv inom helt olika “branscher” och bidragssystemen varierar något otroligt. Pratade med den bidragsansvarige i en ponnyklubb och hon berättade om hur man sökte bidrag hos kommunen, vilket inte helt oväntat var en tidskrävande djungel. Likadant för scouterna i samma kommun där den ansvarige lägger en helg endast till pappersskyffling varje gång det är dags för bidrag.

Däremot finns det ett undantag, nämligen för rollspelsintresserade. Genom Sverok får man enkelt bidrag för alla föreningar med minst fem medlemmar. Åttio kronor per medlem och två tusen i verksamhetsbidrag. Inte mycket pengar för en anställd vuxen med de ekonomiska ramar som man har när lönen rullar in varje månad men för en ungdom som vill dryga ut sina 1050kr/månaden kan bidragsfiffel verka lockande. Om vi tar ett tankeexempel hämtat från verkligheten;

I en fritidsgård sitter ett gäng grabbar och funderar över hur man ska förbättra ekonomin, plötsligt får en av dem en lysande idé enligt honom själv. De fem ska gå ihop och bilda en förening och anordna ett LAN-party i fritidsgården. Sagt och gjort skrider de till verket och lyckas låna både utrustning och lokaler, genom lite tur och fiffiga kontakter så har de nu eliminerat alla utgifter. Affischer klistras upp och alla 75 biljetter säljs för 50kr stycket. Lanet blir en succé och även kiosken går bra. Efter städning och räknande har de fått ihop en tusenlapp från kiosken, 3750kr från inträdet och eftersom man var tvungen att bli medlem i föreningen för att vara med på lanet så kan de dessutom inkassera åtta tusen från Sverok. Det ger dem 2500kr var att röra sig med, varav en del måste redovisas eftersom det egentligen är föreningens pengar. Det fixas lätt med lite inköp av datorsaker, vinster till nästa lan-party och en flexibel revisor.

Här ser vi duktiga unga entreprenörer som genom nytänkande och driftighet har tjänat en hacka, med bara ett problem. Det hela är olagligt, bedrägeri, moraliskt fel och inte så snällt mot föreningens nya medlemmar. Alltså har vi ett system som inte fungerar, men vems fel är det?

Är det ungdomarna som såg chansen och tog den, trots att det egentligen är fel?
Eller är det det system som tillåter detta snyltande?

Jag personligen tycker att det är för enkelt att få bidrag till Sverokföreningar, eller rättare sagt att det är för lätt att få bidrag till fuskande föreningar. Självklart ska det vara enkelt för hederliga föreningar, men tyvärr verkar det som att ett system som är enkelt att använda också är enkelt att fuska med.

Detta är ett återvunnet inlägg från Ekonomizonens början, men jag finner det värt att ta upp igen! /Fredrik